Nystarten

I dag satt jag där igen, med pincetten i handen, och lade en platta.
Det kändes hemtamt. Jag lovar. Det kändes precis som förr, fast utan kicken av att få visa mina plattor för Tanja eller Staffan, eller den av att maila bilderna till min bror.
Men. Sådant är väl livet?
Pärlplattor, mina vänner, är filosofi.
Lika mycket som pärlplattor är poesi.

Jag lade en penis, förresten.